Gnosjö Missionskyrka | Pastorn har ordet
18922
post-template-default,single,single-post,postid-18922,single-format-standard,ajax_fade,page_not_loaded,,overlapping_content,qode-theme-ver-10.1.1,wpb-js-composer js-comp-ver-5.6,vc_responsive

Pastorn har ordet

Under somrarna bänkar jag mig gärna framför tv:n på tisdagskvällarna om jag har möjlighet. Då visas Allsång på Skansen och det första programmet för sommaren brukar kicka igång sommarkänslorna. Detta år har ju upplägget sett lite annorlunda ut. Publiken som är ganska avgörande för programmets idé kan ju inte vara där på grund av det kända viruset. Man har dock löst det genom att människor kan vara med i rutan via en app och man har även en publik i mindre skala på plats. Ett gäng som står nedanför scenen, sjunger med, dansar och uppmuntrar artisterna som står inför ett ganska tomt Skansen. De applåderar dem och är ständigt aktiva och deltar i det som händer. Som en liten men viktig hejarklack.

Jag har tänkt på när jag sett det gänget att deras engagemang gör så stor skillnad för hela upplevelsen. Jag tycker mig se hos vissa artister att det också gör mycket för dem när de hör applåder och ser att någon dansar till eller njuter av deras musik. De lyfter och uppmuntrar genom ganska små medel.

Tiden vi är inne i nu är annorlunda för oss, det påverkar i viss mån hur vi kan vara mot varandra och hur vi uppmuntrar och visar vår uppskattning till varandra. Om man till exempel nu ser en film där någon hälsar i hand på eller kramar en ny bekantskap så reagerar man direkt tills man kommer på att just det, det där spelades ju in för länge sedan. Vi vänjer oss fort vid att de här sätten att visa varandra uppmuntran, bekräftelse och kärlek på inte längre är okej i alla lägen. Och även om vi är olika positiva till att kramas och skaka hand så tror jag att det för många har många positiva effekter.

För vissa av oss behöver vi alltså fokusera på andra sätt att uppmuntra och bekräfta och jag är övertygad om att våra ord är ett viktigt sätt att visa uppmuntran på. Det är alltid viktigt men kanske behöver vi lägga extra tyngd på det nu. Att vi är för varandra som den där lilla publiken på Skansen som hejar på, möter varandra med leenden och lyfter varandra i ord och handling. Och när vi har svårt att uppmuntra med egna ord eller när man känner att de egna orden inte räcker till så kan vi alltid uppmuntra varandra med Guds ord och Hans löften till oss. Han rubbas inte även om hela vår värld är upp och ner.

I Kolosserbrevet 3:16-17 står det:

Låt Kristi ord bo hos er i hela sin rikedom och med all sin vishet. Lär och vägled varandra, med psalmer, hymner och andlig sång i kraft av nåden, och sjung Guds lov i era hjärtan. Låt allt vad ni gör i ord eller handling ske i herren Jesu namn och tacka Gud fadern genom honom.

Vem kan du få vara en hejarklack för den kommande veckan? Vem kan du få påminna om Guds närvaro i våra liv? Och vilka finns i din närhet som är din hejarklack?

/Maria Pettersson