Gnosjö Missionskyrka | Pastorn har ordet
19953
post-template-default,single,single-post,postid-19953,single-format-standard,ajax_fade,page_not_loaded,,overlapping_content,qode-theme-ver-10.1.1,wpb-js-composer js-comp-ver-5.6,vc_responsive

Pastorn har ordet

Jesus och barnen.
Jesu vuxna lärjungar satt med skägget i brevlådan. En hop människor hade följt med Jesus till andra sidan sjön. Nu började folk bli hungriga. Jesus frågar sin lärjunge Filippos hur man ska fixa mat till alla? ”Här är en pojke” säger Andreas. Det blir till en vändpunkt. En ung människa kommer med sin matsäck med bröd och fisk. Jesus tar emot dem och undret sker. Brödet räcker till alla.
”Vändningen kom när barnet klev fram, när pojken gav sig tillkänna, när nästa generation tilläts ta plats.” (Jonas Eek).
När vi läser om Jesus och barnen behöver vi tänka på vilken roll barn hade på den tiden. Bland greker och romare hade barnen låg status. Ett oönskat barn kunde man sätta ut på gatan eller kasta utför den grekiska ravinen Apothetae. Så gjorde man inte bland judarna. Barnen var en välsignelse från början. Enligt Gamla Testamentet är barn en dyrbar gåva. Men generellt i både judisk och grekisk-romersk kultur gällde att man inte ansågs vara en fullvärdig människa innan puberteten.
Jesus visar genom sina tal att han såg och var medveten om barnen omkring sig. Mer än så. Den som försöker hindra barnen från att komma till Jesus, eller hindra dem från hans välsignelse, får mothugg. Likaså är barnen exempel på hur man tar emot Jesus.
I skola och utbildning förmedlas kunskap och insikt från den vuxne till barnet. Jesus vänder på det och säger att alla, inklusive vuxna, måste ta emot honom som barn. I den vuxna världen, när stater sänder representanter till andra länder som ambassadörer, väljer man erfarna kvalificerade personer. I Guds värld är barnen ambassa-dörer.
”Jesus ställde ett barn mitt i rummet, kramade om det och sa:’Den som tar till sig ett enda av dessa barn så som jag gör, han tar emot mig, ja, mycket mer än mig – Gud som har sänt mig.” (Markus 9:36-37, The Message).
Finns det ingen plats för vuxna då? Jo, hur mycket som helst! Men villkoret är att ta emot som barnen, och genom det själva bli Guds barn. Vi får alla vara med och komma med det vi har, om så torra brödbitar och benig fisk. Skulle vi glömma hur det går till så har Jesus gett oss förebilder som hjälper oss – barnen i vår mitt. Pojken på andra sidan sjön hade säkert fått sin matkorg av vuxna och han gav den till Jesus. Och vår utmaning är väl inte brist på bröd.

Gud, vi ber, välsigna oss med ett
omvänt brödunder där många
fler upptäcker Jesus.

/ Bengt Svensson