21 maj Pastorn har ordet

VILA

  ”Herren är min Herde, mig skall inget fattas. Han låter mig vila på gröna ängar. Han för mig till vatten där jag finner ro. Han ger liv åt min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull”. Så börjar Davids välkända Psalm 23 och visst låter det vilsamt med gröna ängar och friskt porlande vatten. Redan från början, i skapelse-berättelsen, är vilan en viktig del av skapelseverket. Där finns den dagliga vilan, att Gud skapar och sedan blir det kväll, och veckovila, att Gud vilade den sjunde dagen.

   Denna rytm på sju dagar har man försökt att förändra genom att ha längre veckor så att människor skulle arbeta mer, men det som inträffade då var att människor blev sjuka och dog. Vilorytmen är lika viktig som arbetsrytmen men konstigt nog har vi svårare att vila nu än när vi arbetade sex-dagarsvecka. Att vila är livs-viktigt för att hålla i längden. I vilan finner vi också ofta Gud. Det är i lugnet och den stilla viskningen som Gud har möjlighet att komma nära.

    Vi tänker ofta att vi ska hinna med så mycket och fylla våra dagar men Jesus gjorde ibland helt annorlunda. Han drog sig undan och lärjungarna undrade varför. 
Jesus visste balansen mellan arbete och vila. Det handlar om att lyssna till rätt röster. Fåren lyssnar till sin Herde och vi behöver lyssna till vår. Herren är min Herde… Även om jag vandrar i dödsskuggans dal fruktar jag inget ont, för du är med mig. Din käpp och stav, de tröstar mig.

   Många människor finner vila i retreaten. Att lämna vardagen för att i tystnad reflektera och återkoppla, att kunna lyssna djupare. Ibland kan tystnaden vara djupt efterlängtad och ibland skrämmer den, men när allt annat skalas bort kan tanken finna vila och inte bara kroppen. Retreat är inget nytt, det har varit en del av den kristna traditionen under lång tid. Det är ett sätt att ta rensa bort för att sedan kunna veta vad som är viktigast. Mitt i vardagshjulet är det svårt att sortera, men i det avskalade rummet går det att se med nya ögon. I vilan inser vi att allt inte är möjligt klara av, vi måste prioritera.

    Lennart Hall har skrivit en vacker sång som jag ofta återkommer till. Den berättar Vilans hemlighet, att Gud är viktigast: 
Vila i nåden, bli helad i den. 
Låt Honom krama om dig, tycka om dig som du är. Varje morgon väcker Han dig med en stilla röst: 
”Mitt barn jag vill umgås med dig”.

/ Gabriella Enblom