27 aug Pastorn har ordet

MEDMÄNSKILGHET är något som lyser starkt i denna världs mörker.

  

Vem är min medmänniska?
När Jesus får den frågan svarar han med en berättelse: En man blir överfallen, rånad och liggandes halvdöd på vägen. Två möjligheter till hjälp dyker upp, en präst och en levit. ”Äntligen är hjälpen här”, tänkte förmodligen den sårade mannen. Men prästen och leviten går förbi på andra sidan vägen för att slippa hjälpa mannen i nöd.   
    Därefter kommer en samarier som blir berättelsens höjdpunkt då han känner medlidande med den skadade mannen och hjälper honom. Jesus beskriver hur aktiv denna man är i att hjälpa sin nyupptäckta medmänniska: Han går fram till honom, häller olja och vin på hans sår och förbinder dem. Han sätter den skadade mannen på sin åsna, tar honom till ett värdshus där de kan ta hand om honom och betalar så den skadade mannen får flera dagar på sig att återhämta sig. 
    På Jesu tid är det en chockerande berättelse. Den skadade mannen och samariern tillhörde två olika folk och religioner som nästintill var fiender. Förväntningarna var att prästen och leviten var de goda, de som skulle hjälpa medan en samarier var den sista personen som han kunde förvänta sig medlidande från.
    Poängen i Jesu berättelse är uppenbar. Bakom ursprungsfrågan kan man ana att frågeställaren försöker göra en distinktion mellan medmänniskor och icke-medmänniskor. Att vissa människor är mina medmänniskor medan andra inte är det och var går gränsen?
    Jesus vänder på hela resonemanget. I stället för att fundera på vem som är min medmänniska, var gränsen går, så uppmanar Jesus oss att vara medmänniskan. Genom att göra samariern till exempel påpekar Jesus också att en medmänniska kan komma från och på överraskande platser. 

Hur kan man vara en medmänniska?
Den enda stora skillnaden mellan prästen och leviten å ena sidan och samariern å andra sidan är inte vad de ser och hör utan vad de gör med det de ser och hör. Bara samariern har ett medkännande hjärta och förbarmar sig. 
    Ingen av oss kan hjälpa till överallt. Medmänsklighet kräver inte att vi måste tillgodose alla behov som vi blir medvetna om utan att hjälpa där vi kan och förmår. Vi får vara varsin bit i ett stort pussel av medmänsklighet. 
 Eller medmänsklighet förklarat med andra ord: 
”Allt vad ni vill att människor skall göra för er, det skall ni också göra för dem”. 

/ Andreas Grumsén