21 feb Pastorn har ordet

Livsmod

Hon virkar en filt till sitt första barn

i ljusblå och vit angora

Hon virkar och väntar sitt första barn

och tror på en ljusblå framtid.

Hon visar med stolthet sin babyfilt

och vägrar att acceptera

att jorden är som en vätebomb

färdig att explodera.

”- Liv och framtidstro av Astrid Johansson”

Livsmod

Livsmod är mod att leva. Det är att med glädje och stolthet virka en filt till sitt kommande barn och tro på en ljusblå framtid, även om världen tycks vara på väg att explodera. Livsmodet kan ge tillit, förtröstan och hopp trots rädsla och eventuella tidigare svek. Livsmodet skapar mening och inriktning i livet och det hjälper oss från att fastna i missmod och uppgivenhet.

Hur ska jag orka leva?

Det verkar som att viljan till liv finns nedlagd i oss men tyvärr ges den inte vid födseln för att därefter automatiskt räcka livet ut. För det finns många saker som kan få oss att tappa livsmodet. Det kan exempelvis vara smärtsamma och omvälvande livshändelser, skulder, missbruk, utbrändhet, tristess. Det kan vara en existentiell eller andlig kris där grunden för livets mening skakas om rejält.

Jag tror att alla människor, vid något ögonblick i livet, ställs inför frågan: Hur ska jag orka och kunna leva? Under perioder av minskat livsmod i mitt eget liv har svaret på den frågan ofta varit att rädslan för att dö har varit större än modet att leva.

Det kan vara svårt att orka leva men det är inte omöjligt. Det som drabbar oss och formar oss kan vi inte alltid påverka. Livsmodet är något som vi kan ha och vi kan även förlora det. Men livsmodet är också något man kan få tillbaka. Kanske att vi därför kan öva oss i att bli bättre på att ta vara på, och prioritera, det som gör oss gott.

Människan är inte bara en kropp som ska tas hand om för att må väl. Också vår psykiska, sociala och andliga/existentiella hälsa är viktig för att hela människan ska må väl. För att ha god hälsa behöver människan bra och tillräcklig sömn, nyttig och varierad kost, rörelse och motion. Hon behöver ha sociala relationer, ett meningsfullt arbete, en känsla av tillhörighet, delaktighet och så vidare. Ibland behöver man ta hjälp av sjukvård för att få hjälp att komma på fötter igen.

Vart vänder jag mig i min nöd?

När människan fylls av missmod, hopplöshet och drabbas av nöd så vänder hon sig alltid någonstans i sin djupa nöd. Det kan vara religion, politik, droger, alkohol, vänner, sig själv.

Första gången jag drabbas av en djup existentiell kris började jag vända mig till den Gud jag hade lärt känna som barn men som jag av olika anledningar hade glömt bort i mitt liv. Jag insåg att ingen, varken jag själv eller någon annan, kunde hjälpa mig ur det mörker jag befann mig i. Efter en enkel bön i förhoppning att Gud skulle finnas och svara upplevde jag något som för mig blev en tydlig omfamning från himlen. Sedan dess har Gud varit min självklara följeslagare, samtalspartner, klagomur, tröstare och vägvisare.

Från den stunden har församlingen, en andlig och social gemenskap, och Gud varit två bitar som varit viktiga för mig i perioder då livsmodet varit svagt. Att få tillhöra en gemenskap som bryr sig och som ber för en när man själv inte orkar be. En Gud som har lovat att alltid vara med i livet, oavsett vad vi känner eller behöver gå igenom. ”Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, för Gud är med mig”, säger bibeltexten.

De bibliska berättelserna skänker oss hopp om att saker och ting kan bli bättre och en tillit och förtröstan på att Gud vandrar med oss. Hoppet och tilliten hjälper oss att bygga upp livsmodet för vi får något att hoppas på och som ger oss en anledning att lita på att framtiden inte behöver se ut som det förflutna.

Det kan vara svårt att lita på att Guds omsorg för människan vill vara stark, osårbar och självständig. Men Bibelns budskap beskriver tydligt att Guds önskan är att verka genom mänsklig sårbarhet, snarare än att övervinna den. Det är när vi försöker vara starka som vi blir svaga. Och omvänt, det är först när vi förlitar oss på Guds styrka och omsorg i vår svaghet, som vi hittar verklig styrka. Vi kan lita på att Gud är med och för oss och även ha tillit till och hoppas på en framtid som vilar i Guds händer, oavsett vad den för med sig.

”Jesus, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord”

Bön

Gud, ge mig sinnesro

att acceptera det jag inte kan förändra,

mod att förändra det jag kan

och förstånd att inse skillnaden

• Reinhold Niebuhr

/ Andreas Grumsén