07 mar Mina tankar
Precis i skarven när våren går mot sommar blir kontrasterna i skogen som mest förunderlig. Den späda, lilla och nästan skörlika blomman får mig alltid att stanna upp och häpna.
Det är den lilla vita skogsstjärnan som inte bara får mina steg att upphöra utan även mina tankar. Det är bara nuet som existerar,
jag i en skog, förundrad över en blomma.
Den situation som jag då är i bleknar och mötet med skogsstjärnan blir även ett möte med Gud. Jag förundras över att den växer där den gör och hur den kan överleva i en skrovlig, mörk och ljusfattig skog.
Men är det inte blommans spegling och beroende av sin omgivning som skapar bilden av den och dess omgivning – naturen, en helhet som ger Gudsnärvaro.
Kan det vara så att när vi, med vår skörhet, skrovlighet och helt förutsättningslöst, får speglas och vara beroende av varandra som vi skapar en helhet – en församling i Guds närvaro. Och även om min, din eller vår tillvaro just nu kanske är oviss, mörk och ljusfattig så kan vi tänka att vi hjälper varandra att blomma där vi står, tillsammans.
Lisa Sjögren