15 jun Min berättelse

Jag föddes i en familj där den kristna tron var en självklarhet. Jag var med i församlingens barn och ungdomsverksamhet och började i tidiga år som ledare i söndagsskolan och blev sedan UV-ledare och tonårsledare.
En kväll när jag var 13 år och skulle sova hörde jag en röst inom mig ”Lisbeth du ska bli missionär”. Detta tilltal levde starkt inom mig under åren som följde och efter gymnasiet gick jag bibelåret på Korteboskolan och sedan utbildade jag mig till sjuksköterska.
Efter lite olika utmaningar åkte Mats och jag och barnen till Turkiet och arbetade där under ett par år. Livet blir inte alltid som man tror och planerar för. Under åren i Turkiet drabbades jag av en kronisk sjukdom, som inte gjorde det möjligt för oss att fortsätta jobba på plats i Turkiet. Då kan man ju antingen ge upp eller försöka se de möjligheter som finns. Vi såg möjligheter att fortsätta engagera oss för mission.
Nu är vi bland annat engagerade i SAM:s projekt Växtkraft för vattensnål odling. I Turkiet finns ett av de projekten med akvaponik-odling, som är en kombination av fisk- och grönsaksodling. Fiskarna förser vattnet med näring som sedan förs ut till växterna som tar upp näringen och vattnet förs tillbaka till fiskarna i ett slutet system. Det här projektet har också gjort att en pastorsfamilj som vi känner från tiden i Turkiet har kunnat jobba deltid i projektet.

Det här numret av Utsikt handlar om omsorg. När man som jag har kroniska sjukdomar och kroppen inte fungerar som den ska, så blir man mycket beroende av Guds omsorg. Varje dag är jag beroende av Guds omsorg och kraft och en portion av den envishet han gett mig för att ta mig upp och gå till jobbet när den egna kraften inte räcker. Jag vet att många människor ber för mig och är mycket tacksam för det och vet att det fungerar.
Jag vill berätta om ett särskilt tillfälle, när jag för två år sedan skulle opereras för en tumör i huvudet. Jag hade före operationen gjort ett slags bokslut över livet och kände frid inom mig, trots att det fanns risker med operationen exempelvis att bli sittande oförmögen att göra något. Jag visste att många bad för mig den dagen som operationen skulle ske. När jag på morgonen gjort mig i ordning och personalen kom in för att ta hand om mina värdesaker hade jag skickat sms till Mats och pojkarna och skulle lämna ifrån mig telefonen. Då kände jag en stark maning inom mig att tryck på bibel-appen. Jag gjorde så och av alla dagar på året och av alla verser i bibeln visades den här dagen den bibelvers som följt mig med uppmuntran genom livet. Den vers som jag under min skoltid periodvis läste varje morgon för att få kraft att gå till skolan och möta en ny dag, där mobbing var ett återkommande inslag. Den här morgonen fick jag ta emot bibelversen från Jesaja ”Frukta inte ty jag är med dig var ej modfälld ty jag är din Gud. Jag styrker dig och jag hjälper dig, jag håller dig uppe med min rättfärdighets högra hand” (fast med ett modernare språk) som en hälsning från Gud. Jag fylldes av en enorm frid och glädje och jag visste att jag skulle kunna kommunicera även efter operationen.
Min förhoppning är att vi även i dessa tider av oro och speciella omständigheter ska söka Gud och känna oss omslutna av hans kärlek och omsorg. Vi får be för varandra och vandra ett steg i taget.

/ Lisbeth Johansson