Warning: "continue" targeting switch is equivalent to "break". Did you mean to use "continue 2"? in /var/www/gnosjomk.se/public_html/wp-content/plugins/revslider/includes/operations.class.php on line 2539
Gnosjö Missionskyrka | Min berättelse Alexander Bervebrink
Gnosjö Missionskyrka | Min berättelse Alexander Bervebrink
18287
post-template-default,single,single-post,postid-18287,single-format-standard,ajax_fade,page_not_loaded,,overlapping_content,qode-theme-ver-10.1.1,wpb-js-composer js-comp-ver-5.6,vc_responsive

Min berättelse Alexander Bervebrink

Jag var inbjuden som talare till en bönegrupp. Gruppen bestod av 12 stycken män i åldern 20 – 60 år. Det de hade gemensamt var att de hade en missbrukshistoria och att de hade tagit en behandling på kristen grund. Hur skulle jag presentera mig?! Jag öppnade med orden ”Jag är väldigt tacksam för mitt liv, jag är tacksam för att Jesus lett på vägen som har blivit mitt liv”.
Jag säger till grabbarna att det alltid finns saker att vara tacksam för, men ibland kan det kännas som att olyckorna söker upp oss. Några nickar instämmande.
Jag delar min berättelse om hur min pappa dog i cancer när jag var sju och ett halvt år gammal, om hur jag fick kämpa mig genom alla skolår på grund av mina läs- och skrivsvårigheter med en konstant känsla av att alltid vara sämst. Också om hur min fru för bara något år sedan blev diagnoserad för sjukdomen MS. Jag delar det bibelord som har blivit så viktig för mig från Matteus 14, om hur Petrus kliver ur båten och går på vattnet mot Jesus. Han känner hur stormen viner. Han blir skrämd av de höga vågorna, tappar blicken på det enda som bär i livet – Jesus. Han som bär genom livets stormar, han som gör det omöjliga möjligt.
Men i samma stund som Petrus börjar sjunka griper Jesus tag i Petrus arm och räddar honom.
Jag är så tacksam för att jag gång på gång fått uppleva hur Jesus bokstavligen har gripit tag i mig när mitt liv har stormat. Att det finns en väg genom stormarna, ibland är det en väldigt liten stig, men den finns där. Fäst blicken på Jesus så kommer han att leda dig genom livet, i med och motgång.
Samlingen börjar gå mot sitt slut och jag inbjuder om det finns någon i gruppen som vill ta emot Jesus som sin Frälsare och Herre. Jag hinner inte avsluta meningen innan Josef ropar ”JA JA, jag vill” och vi ber tillsammans. Samlingen avslutas.
Efter ett tag sitter jag i bilen på väg hem och får återigen tacksamhetskänslor, tacksam för mitt liv, tacksam för att Jesus leder mig på sin väg som blivit mitt liv. Tänk att få vara med och förmedla hopp, försoning, upprättelse och förlåtelse till en värld som ikväll hette Josef. (Josef heter egentligen något annat)

Alexander Bervebrink