Gnosjö Missionskyrka | TEMA Vägval – Att välja vad man gör av sin livskraft
17001
post-template-default,single,single-post,postid-17001,single-format-standard,ajax_fade,page_not_loaded,,overlapping_content,qode-theme-ver-10.1.1,wpb-js-composer js-comp-ver-5.6,vc_responsive

TEMA Vägval – Att välja vad man gör av sin livskraft

Dagarna som för alltid förändrade världenMaria Gustafsson heter en av Svenska Alliansmissionens blivande missionärer. Hon kommer, med
understöd från bl.a. Gnosjö Missionsförsamling att arbeta med Wycliffes språkarbete i Tchad. Hennes
uppgift blir att utveckla ett av Tchads många muntliga språk till skriftspråk. Detta gör att man kan översätta
läs- och skrivmaterial och böckersomBibeln och därmed ge barn, ungdomar och vuxna utbildning.

Livets väg och val ser vi ofta bäst i backspegeln… Tidigare
i år valde jag att avsluta min tjänst som socialsekreterare i
fjälltrakterna, för att förbereda mig för arbete i Tchad som
missionärskandidat inom Svenska Alliansmissionen med
arbetsuppgifter inom lingvistik – grunden till alfabetisering
och bibelöversättning.
Gnosjö missionskyrka är en av de församlingar inom
Svenska Alliansmissionen som jag kommer hålla kontakt
med. Det ser jag fram emot! Men hur och varför har jag valt
det? … för att svara tänkte jag ta med dig på en titt i
backspegeln, till några händelser som jag nu kan se har
spelat in.
Under tiden i söndagsskola och scouter i min hemby
utanför Linköping fick vi besök av missionärer från Papua
nya Guinea. Det minns jag var spännande. Längre fram var
jag nyfiken på att vara utbytesstudent. En dag berättade min
fransklärare på gymnasiet om ett utbytesprogram i Frankrike;
och så bar det iväg ett år. (I skrivande stund är jag nu, 16
år senare, på återbesök i värdfamiljen i Frankrike!) När det
senare var dags att ta tid med Gud blev det naturligt att gå på
Mariannelunds Folkhögskola med inritning mot bibel och
friluftsliv, vilket en tjej tidigare inspirerat mig till. Det ledde
i sin tur till Bibel Social med fokus på diakoni; helt nytt för
mig. Därefter Viebäcks Folkhögskola med tema mission,
bistånd och utveckling, inkl. fyra månader i Östafrika – ett
berikande och utvecklande år! Då fick jag även höra om det
stora behovet av alfabetisering och bibelöversättning. Det
berörde mig.
På Mariannelund mötte jag en student från internationella
socionomprogrammet i Östersund. Efter ett par år och
mycket bön, insåg jag att jag också skulle dit. Det var en bra
grund för den riktning jag ville åt. Men vad var det jag
egentligen ville? Sedan folkhögskoleåren bar jag mer eller
mindre omedvetet på en längtan kring mission och språk.
Menkom det bara ifrån mig själv?Vad ville Gud?
Under den perioden började jag åka på retreat; en chans att
lyssna in sig själv och Gud. En gång träffade jag en nunna
som utmanade och ställde några stora frågor: Vad längtar
du djupast efter? Vad vill du ägna din livskraft åt? Vilken
livsform vill du leva i? Hon sa: Det är viktigt att göra val i
livet; inte låta livet bara rulla på.
Jag insåg att jag behövde söka svar, se vad som låg bakom
min missionslängtan, vad jag vill ägna min livskraft åt m.m.
Ett hjälpmedel för växt och riktning blev den Ignatianska
spiritualiteten, som retreater ofta baseras på, vilken syftar till
att söka Guds vilja för sitt liv i stort som smått. Och ställer
frågor såsom: Vad ger liv, glädje, längtan, djupare frid, drar
mig närmare Gud? När töms jag på liv, känner tröghet,
ljumhet, tillfällig tillfredsställelse, vad drar mig ifrån Gud?
Det blev aldrig någon eldskrift på himlen, som vi ibland vill
ha, men däremot växte och bestod intresset, glädjen och
längtan kring mission och språk, bl.a. genom prova-påveckor
medWycliffe UK i Frankrike. Men för att säga ja till
det behövde jag även säga nej till annat; säga Nej! för ett
Större JA. Jag påmindes även om att ”om du vill gå på vatten
måste du kliva ur båten”, genom en boktitel av John Ortberg,
som hänvisar till Matt 14:23-33, där Jesus går på vattnet och
säger till Petrus: ”Kom!” Liksom Petrus måste jag ta steg för
att gå på vatten och, för att inte sjunka, lita på Gud.Gåi tillit.
Ett sånt steg tog jag när jag tackade jag till att vara suppleant
i Folk & Språk/Wycliffe Sveriges styrelse. Ett annat när jag i
det sammanhanget träffade Svenska Alliansmissionens dåvarande
missionssekreterare Gerd Petterson som sa att de
sökte fransktalande personer för tjänst i Tchad, och sökte
tjänsten; för att se vilka dörrar som öppnas och stängs.
Nu, 1,5 år senare, utbildar och förbereder jag mig just för
tjänst i Tchad genom samarbete mellan Svenska Alliansmissionen
och Folk & Språk/Wycliffe. Det känns verkligen
spännande, men utmanande. Det krävs verkligen tillit för att
gå på det vattnet!
När jag ser tillbaka kan jag se hur Gud har använt min
längtan, lett i det lilla och stora. När jag väl har tagit steg har
det varit fantastiskt att se att Gud öppnat dörrar och
uppmuntrat. Senaste året har mycket varit gott, att få lära
känna Svenska Alliansmissionen mer och träffa människor
somvill lyssna och stödja på olika sätt är verkligen jättefint!
Nu är min fråga till dig: Vad längtar du efter? Vad ger liv?
Vad vill du ägna din livskraft åt? Ta tid att lyssna. Ta din
längtan på allvar! Ävenomdu måste gå på vatten!
Maria Gustafsson, augusti 2018