Gnosjö Missionskyrka | Min berättelse Jakob Josefsson
16992
post-template-default,single,single-post,postid-16992,single-format-standard,ajax_fade,page_not_loaded,,overlapping_content,qode-theme-ver-10.1.1,wpb-js-composer js-comp-ver-5.6,vc_responsive

Min berättelse Jakob Josefsson

Om du tittar på en riktigt bra film, så kommer du så småningom till vad regissörer kallar för ”point of no
return”. Det är den punkten då handlingen eskalerar utan återvändo. För min del började den punkten
när jag som 18-åring fick ett cancerbesked. Det fick mig att tänka annorlunda om livet och vad som är
viktigt. Om Gud finns, är det han som har den bästa planen för mitt liv. Det bästa jag kan göra, är att
överlåta mig till den planen. När den tanken hade slagit mig blev alla mina egna taffliga försök till att
finna mening bara distraktioner för Guds kärleksfulla plan för mitt liv. Så jag gav med mig, och en resa
där jag själv inte längre var kapten började. Ända sedan dess insåg jag konsekvenserna av att involvera
Gud i alla mina beslut – stora som små. Ibland ser det kanske inte ut så som man skulle önska. Det
kommer tillfällen då det enda man upplever är ett ”vänta” samtidigt som du vill ha ett svar nu! Men utan
de tillfällena hade du inte blivit en förändrad människa. Det är inte alltid bekvämt att förändras.
Sedan tio år tillbaka bor jag och min fru i Malmö med målet att förenkla kyrkan, göra Bibeln förståelig
och tillsammans med andra lära oss hur man följer Jesus i vardagen. Även om vi har fått se människor
bli helade vid förbön, ateister komma till tro när de har mött Jesus i drömmar, och sett hur Gud verkat
i våra nära relationer – har det ibland varit en tuff resa för oss. I vår församlingsplantering har vi också
fått uppleva fysiskt våld, konflikter av olika slag, människor som blivit utbrända samt andra besvikelser.
Saker sker inte alltid som man vill. Men Gud formar oss också någonstans på vägen. Många gånger har
man frågat sig om det här är Guds väg, borde inte den i så fall enbart vara framgångsrik och glädjefull?
De tankarna slås snabbt bort då man läser om honom som vi vill följa. Jesus gick smärtans väg, skulle vi
då kunna gå någon annan?
I Galaterbrevet i Nya Testamentet finns det beskrivet hur Andens frukt ser ut. Den består i kärlek,
glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning. Andens frukt är inte
beroende av yttre omständigheter, utan kan få vara en del av våra liv oavsett vad som sker runt omkring
oss. Hade vi inte fått möta svårigheter hade Gud aldrig kunnat forma fram karaktär i oss.
Utan väntan, inget tålamod. Utan konflikter, ingen självbehärskning och så vidare. Det är därför Petrus
kan skriva i sitt första brev att vi kan vara glada när vi möter prövningar. Den föder fram äktheten i vår
tro, och det är långt mer värt än guld!
Jakob Josefsson,
Malmö Huskyrka