Gnosjö Missionskyrka | Ungdomsledaren har ordet
16803
post-template-default,single,single-post,postid-16803,single-format-standard,ajax_fade,page_not_loaded,,overlapping_content,qode-theme-ver-10.1.1,wpb-js-composer js-comp-ver-5.6,vc_responsive

Ungdomsledaren har ordet

Påsk – denna märkliga högtid! Kycklingar, påskkärringar, påskharar, ägg i alla dess former och färger, fjäderklätt björkris, julmust med påsketiketter och så godis så klart, enorma mängder godis. En härlig färgglad helg efter en tid av fyra-fem månader där gråskalan dominerat. Sen har vi det där med korset, som man nästan får bända in för att få plats med bland allt pynt, ägg och godis. Men här har jag fått ett utrymme på 10×30 cm, så då tänkte jag ta tillfället i akt och skriva lite om korset. Det är ju ändå påsk.

Korset! Eller nådens tron som författaren till Hebreerbrevet benämner det. En, i mitt tycke, oerhört vacker beskrivning på korset. Det var ju en plats där Jesus skulle hånas, förödmjukas, plågas och slutligen dödas, men som i och med Jesu uppståndelse blev som en tron – nådens tron. Ett bevis på hans seger över döden. Den dramaturgiska vändningen i betydelsen av korset är briljant och får Christopher Nolans filmer att kännas hopplöst förutsägbara. Det som skulle sätta punkt och finito för rörelsen som kretsade kring Jesus blev istället startskottet på något nytt, något som förändrade världen. För alla! För all framtid.

Ibland fylls livet av ångest, jobbstress, prestationskrav eller oro för framtiden. Ibland känner man kraft-, hopp- eller modlöshet, eller vad det nu kan vara som tynger ner och trycker. Hur gott är det inte då att, som Hebreerbrevets författare skriver, få ”komma fram till nådens tron och få barmhärtighet och finna nåd när vi behöver hjälp”. Att jag i all min mänskliga svaghet och brustenhet får närma mig nådens tron, sträcka upp mina händer mot den gudomlige Jesus så att han kan lyfta upp mig och låta mig vila i sin kärlek och nåd.

Mötet med Jesus är det största, starkaste och vackraste mötet en människa kan göra. Detta är dessutom inte en engångsföreteelse, ett möte med Gud man kan få någon gång så där, utan vid nådens tron kan man få audiens varje dag. Varje dag kan vi få höra Jesu varma röst säga: ”Kom till mig alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Var inte orolig, mitt barn, dina synder är förlåtna”. Varje dag får jag lämna ifrån mig mina bördor. Varje dag får jag be om vägledning. Varje dag får jag bli fylld av Den Helige Andens kraft. Varje dag får jag lyfta upp min tacksägelse till honom för allt han gör i mitt och andras liv. Det är en stor nåd.

Låt oss komma ihåg det här, och inte bara under påsken, att ta en stund varje dag inför nådens tron. Det kommer att göra oss gott.

”Nåd från vår herre Jesus Kristus, kärlek från Gud och gemenskap från den helige Ande åt er alla”.

/ Adam Andersson