Gnosjö Missionskyrka | TEMA Påsken i Jesu fotspår
16811
post-template-default,single,single-post,postid-16811,single-format-standard,ajax_fade,page_not_loaded,,overlapping_content,qode-theme-ver-10.1.1,wpb-js-composer js-comp-ver-5.6,vc_responsive

TEMA Påsken i Jesu fotspår

Dagarna som för alltid förändrade världen

Vad hände egentligen?
En stor högtid skulle firas i Israel till minne av det israeliska folket befrielse efter den långa tiden de varit slavar under Farao i Egypten.
Det var då det hände. Mannen – Jesus från Nasaret skulle för alltid rensas ur vägen. Han hade sagt sig vara Guds son vilket var det samma som dödsstraff enligt den judiska lagen. Det hela blir ett omtumlande drama med svek, bedrägeri, rävspel och ond bråd död!
Känns fenomenen igen i nyheterna i dag?
Vi börjar historien på en höjd i Jerusalem i en örtagård som kallades Getsemane.

Ångesten
Jesus lämnade lärjungarna och gick själv längst in i örtagården Getsemane. Ingen skulle följa honom. Han visste vad som väntade. Det står i Bibeln att hans svett blev som blodsdroppar. Tala om ångest! Ångest är en del av livet även för oss. Många ropar fortfarande idag i sorg och förtvivlan: var är du Gud?
Jesus vet vad ångest vill säga. Skärtorsdagskvällens djupaste mörker har han upplevt. ”Du som gick före oss längst in i ångesten, hjälp oss att finna dig, Herre, i mörkret”, skriver Olof Hartman i Sånger och psalmer nr. 74.

 

Korset
Jesus förråddes av en av sina närmsta vänner, en av lärjungarna. När soldaterna kom för att leta reda på Jesus hade Judas förberett identifieringen genom att som signal ge Jesus en kyss.  Efter en summarisk rättegång där domaren helst ville frige Jesus, hånades och torterades Jesus och dömdes till döden och spikades upp på ett kors.
När vi drabbas av smärta, kan vi veta, att Jesus också har upplevt en oerhörd smärta.
Vi kan många gånger tycka att Gud inte hör bön, att han inte griper in och tar bort det jobbiga.
I sin svåraste stund, strax innan Jesus dog på korsetropade han: ”Min Gud min Gud, varför har du övergivit mig?” Känslan hos Jesus var att Gud hade övergivit honom trots att han visste att Gud fanns där. Gud finns alltid kvar mitt i vårt mörker!

Kärleken
Hela den tragiska rättegången och Jesu död på korset händer på långfredagen. Finns det något som kan peka mot att detta handlar om kärlek? Är det inte fast mer en dag av lidande och död? Bakom människors rävspel och försök att röja Jesus ur vägen, finns dock en djupare tanke i Bibeln.
Gud älskar världen så mycket, att han låter Jesus bli utlämnad till världslig domstol och dömas till döden. Begreppet kärlek har fått en betydelseförskjutning och har blivit något ofta ytligt.
Kärlekens innersta är att ge – inte att få. Gud älskar oss så mycket att han ger oss Jesus. Påsken ropar ut: Du är älskad! Att fira påsk handlar om att våga ta ett steg in i tillvarons djupdimension: att leva i och av kärlek!
”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son…” (Joh 3:16).

Att dö i någons ställe
Det blev alldeles tyst när fånge 16670 steg ut ur ledet av utmärglade medfångar i Auschwitz koncentrationsläger. Lägerkommendanten hade valt ut tio fångar som skulle avrättas som straff för den flykt som nyligen ägt rum. Plötsligt bröt en av de utvalda samman, började gråta och prata om fru och barn. Då träder en annan fram och säger: ”Låt mig död i hans ställe!” Fångarna tilläts konstigt tog byta plats.
Maximilian Kolbe, den polske prästen, var den som tog familjefaderns plats och dog tillsammans med de andra i svältbunkern.
Bilden från andra världskriget kan vara ett exempel på det som skedde på Golgata, när Jesus dog. ”Han blev pinad för våra brott, sargad för våra synder, han tuktades för att vi skulle helas, hans sår gav oss bot”, säger profeten Jesaja i kap 53.

Frälst och befriad
Ordet ”frälst” kommer av det gamla ordet ”fri-halsad”, dvs befria någons hals. När man transport-erade slavar, fängslade man dem med kedjor mellan halsarna. När kedjan togs bort blev man frihalsad. Det är den bild, som Bibeln använder för att förklara vad Jesu död betyder för oss. Genom honom blir vi frihalsade (frälsta).
Vår synd och skuld är en sorts slaveri. Men Gud lyfter av bördan och vår hals blir fri – hela människan blir fri! Utan Jesus skulle vi fortsätta att bära våra synder livet ut. Nu behöver vi inte det. Vi är fria! ”Våra synder bar han i sin egen kropp upp på träpålen” (1 Petr 2:24). ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, på det att var och en som tror på honom skall inte gå under utan ha evigt liv” (Joh 3:16).
Från död till liv
Jesus, som var Guds son, blev inte förskonad och skyddad. Han kunde inte välja en gräddfil genom livet han heller. Han var människa som vi med allt var det innebär. Skrämmer döden oss? Jovisst! Det stora okända som vi inte vet något om. Kan det vara en tröst att veta att Jesus varit i döden före oss?
”Ej graven oss förskräcker, den var din bädd också. Din milda hand oss räcker, hur djupt vi vila må.” skaldar E G Geijer i Psalmer & Sånger nr. 150. Döden förvandlades till en förgård till himlen av Jesus. Han besegrade döden.

Hoppet – framtiden
Framtiden är ljus! Det är påskdagens triumferande hälsning. Påsken betyder idag en ledig helg med mycket god mat – inte alls fel. Men påsken är det absolut största som har hänt i historien. Visst ska det firas, men vi missar det stora om vi låter formen vara viktigare än innehållet i firandet.
Det viktigaste för oss alla är att döden inte är slutet – den är början till något helt nytt! Den Gud som uppväckte Jesus skall uppväcka oss också. På något sätt är allt ont besegrat i och med detta. Inte ens döden är något slutgiltigt! Den är bara genomgång till något gott. Lidande och död, svek, bedrägeri, rävspel och ond bråd död eller miljöförstöring, krig och våld ska inte få sista ordet trots att det kännetecknar mycket av vad som händer idag.  Påskdagen hälsar oss med ett fantastiskt budskap: ”Livet vann dess namn är Jesus” skriver Olof Hartman Psalmer & Sånger nr. 153. Tillvaron skall inte sluta i kaos. Våldet skall inte triumfera. Döden skall inte rycka allt fler med sig. ”Vi tror på de dödas uppståndelse och ett evigt liv”. En ny himmel och en ny jord – det är konsekvensen av Jesu uppståndelse.
Påskdagen öppnar enorma perspektiv – genom Jesus blir allt nytt! Meditera över Jesu ord: ”Var inte rädd. Jag är den förste och den siste och den som lever. Jag var död, och se, jag lever i evigheters evighet, och jag har nycklarna till döden och dödsriket!” (Upp 1:9).

Gemenskapen
Den Jesus som dog och uppstod är idag så levande att vi genom tron får ha gemenskap med honom. Han delar våra liv i allt: glädje, sorg och ensamhet och genom bönen kan vi komma honom nära.

Text: Arne Henrysson