Gnosjö Missionskyrka | TEMA UV-scout 75 år nr 3/2017
16051
post-template-default,single,single-post,postid-16051,single-format-standard,ajax_fade,page_not_loaded,,overlapping_content,qode-theme-ver-10.1.1,wpb-js-composer js-comp-ver-5.6,vc_responsive

TEMA UV-scout 75 år nr 3/2017

Gnosjö UV-scout 75 år

Året var 1942. Då startade den första UV-kåren – just i innovativa Gnosjö! Idag består UV-scout av drygt 100 kårer med ca 6000 medlemmar. Nu i somras anordnades 9 scoutläger i södra Sverige med totalt nästan 3300 deltagare. Vilken utveckling!
UV-scout handlar om djur, natur, eldar och knopar. Men också om sjukvård, bibelkunskap, mission och allmänna samhällsfrågor som trafik och demokrati. Innehållet i UV är minst sagt varierat! Men vaggan stod i Gnosjö.
Vi sitter och samtalar och låter minnena komma fram. Det är Märta Hellman och Britt Åberg, som båda var 11 år vid starten.

Hur var det när UV-kåren startade?

Det var en söndag i februari månad. Missionshuset uppe på Parkgatan var smockfullt. Många hade kommit dit av nyfikenhet. Vad skulle detta vara? En kristen scoutkår?! Inmarsch till musik med standar och den svenska flaggan i täten. Var det för militäriskt? Dessutom när andra världskrigets kalla vindar blåste. Vad skulle Unga Viljor (UV) vara? Skulle UV-kåren ta död på den blomstrande söndagsskolan? Frågorna var många.
Så kom den där söndagen vi förberett oss för. Det var dags för UV-invigning, berättar Britt och Märta.

Britt: Jag var så nervös
Märta: Jag var rädd att jag skulle svimma. Jag kommer också ihåg en flicka, som satt i en bänk och var så sur för att hon inte fick invigas. Men hon var ju för ung.
Vi fick den gula scarfen och röda snodden vid invigningen. Verner Zimmergren från SAU centralt var den som förrättade invigningen.

Ja, det var mycket som skulle hinna bli klart till invigningen. Det var krigstider och svårt att få fram UV-skjortorna. Något blev fel i tillverkningen, så skjortorna från syfabriken i Grimsås blev försenade och kom inte förrän precis till invigningshelgen. Jag minns att vi fick gå hem till Maj och Ragnar Johansson på Hallabo och prova ut skjortorna, berättar Märta. Britt minns båtmössan man skulle ha till uniformen och dessutom en slips, som var ett rent elände att knyta. Men det var spännande att få bära uniform! Man kände sig stor och viktig!

De första ledarna var Ragnar Johansson, Reinhold och Märta Johansson, Olof Johansson, Märta och Folke Magnusson, Sylvia Göhlin och Karin Svensson. Ragnar Johansson var UV-chef. Det var han som var den drivande kraften att UV-kåren startade. Han hade ett brinnande hjärta för bygdens barn och ungdomar. Det behövdes ett komplement till söndagsskolan, något annorlunda, som kunde fånga de unga.

Vad gjorde ni på UV-samlingarna?
Trots att vi var en scoutgrupp har jag inget minne av att vi var ute i naturen, så väldigt mycket. Det jag kommer ihåg var provmötena. Vi skulle lära oss om sjukvård, bibel mm. Det var jobbigt att lära sig bibelversar utantill, berättar Britt, men jag är så glad att jag i UV fick lära mig den 23:e psalmen i Psaltaren. Den har jag haft glädje av hela livet!

Vi lärde oss också psalmen ”Hela vägen går Han med mig” utantill. Det man lärde sig som barn sitter kvar, när närminnet sviktar.

 

Tacksam för UV-tiden

När jag och min lekkamrat Lennart Sigblad var elva år skrevs vi in som de första scouterna i SAM:s nya scoutverksamhet. Året var 1942 med ett världskrig i full gång i Europa.
Vem som förrättade invigningen är jag osäker på, men en annan invigning av nya scouter har jag i klart minne. Då var det pastor Gustav Haag, SAM:s ungdomssekreterare, som hälsade en ny grupp av scouter välkomna. Från detta tillfälle kommer jag ihåg att han talade om vikten att hålla insidan ren och jämförde detta med en gryta som kunde vara sotig på utsidan men måste vara ren på insidan. Det är lätt att döma människor efter utsidan – det är insidan som är det primära!

Av UV-mötena kommer jag mest ihåg, när vi lärde oss att slå knopar. Den lättaste var råbandsknopen. Jag minns även, hur vi fick lära oss spjälka skadade ben på varandra i sjukvårdskunskapen.

För att kunna deltaga i de populära scoutlägren hörde det till att kunna göra upp eld, ta hand om sjuka m.m. Spårning i skog och mark var väldigt spännande och triggade igång tävlingsinstinkten. Den första spårningstävlingen hade vi uppe vid Töllstorpssjön. UV-mötena handlade annars mycket om att lära sig sånger och bibelord utantill. Det var den tidens pedagogik. Jobbigt, men ….

På tal om spårning så berättade en god vän till mej att en scout, när han låg på sitt yttersta talade om att han på sin gravsten ville ha scouttecknet för ”Jag har gått hem” ( En rund ring med kottar och en kotte i mitten av ringen). Det är viktigt vad man får lära sig som ung!

Det var ett gäng duktiga och ambitiösa ledare som formade UV-kvällarna. Särskilt minns jag Sylvia Göhlin (Axelsson), som var en mästare på att fånga sina lyssnare. Hon hade en enorm berättartalang. Hennes sätt att framställa bibelberättelserna minns jag än. Hon beskrev Jesus så levande att det etsade sig fast i mitt sinne. En gång kallade hon upp mig på podiet och bad mej hålla fram mina armar tätt ihop. Därefter tog hon en ulltråd och virade runt mina handleder och sa, att jag skulle bryta mej loss. Och det var inget svårt. Då virade hon lite fler varv och då vart jag fast. Sedan sa hon, att så är det med synden. Det börjar lite oskyldigt men rätt vad det är, är man fast.

Sommarens höjdpunkt var scoutlägret. Man räknade tiden före och efter lägret. Då levde man verkligen upp tillsammans med nya kamrater och upplevelser! När Lennart Sigblad och jag fick vara fanvakt kände vi oss stora och viktiga.

Tiden som scout är jag verkligen tacksam för!

/ Folke Jäghem

 

 

UV-scout i Gnosjö / en presentation

UV-scout är en del av Gnosjö missionsförsamling, vilket vi varit i 75 år nu, och vi arbetar för att ge barn och ungdomar i Gnosjö en meningsfull aktivitet på framförallt måndags-kvällarna. Även om vi aldrig varit medlemmar i Svenska Scoutförbundet så arbetar vi till stor del på samma sätt.
I och med att vi har med ”scout” i vårt namn hoppas vi att nå även de som kanske inte vet vad UV är för något. Det är ju så att SAU (Svenska Alliansmissionens Ungdom), som vi är en del av, inte är så välkänt framförallt utanför Jönköpings län.
Vi arbetar bland annat med scoutverksamhet när vi är ute i naturen. Vi lär oss om bibeln och vad Jesus betyder i våra liv och om samhället runt omkring oss.

Många kanske förknippar en scout med att man ”alltid är redo”. Vad innebär det egentligen?
Vi arbetar för att man ska lära sig att klara sig i olika situationer och att man samtidigt ska se till sin med-människas behov. För att klara sig i naturen kan det vara bra att kunna tända en eld och att hantera en kniv på ett säkert sätt. Det är också viktigt att man lär sig att samarbeta med andra för att lösa en uppgift.
Då vi är en del av Svenska Alliansmissionen som är en del av frikyrkligheten i Sverige är vi vana vid och har som mål att alla ska kunna vara med på våra aktiviteter. Det innebär att vi försöker hålla nere kostnaderna samt att vi försöker lösa det så att även de med särskilda behov kan vara med så långt det går. Till exempel så kostar en veckas läger bara lite drygt 500 kr och är man flera syskon från samma familj så blir kostnaden lite lägre per syskon som är med.å tal om läger så är det en av våra höjdpunkter under året. Då åker vi iväg och träffar UV-scouter ifrån andra platser. På lägren är det ibland även med scouter ifrån andra förbund som tycker om vårt upplägg och gärna följer med på våra lägerveckor. På våra läger lagar vi vår mat gemensamt i patruller. Det sker i spisar med öppen eld och vi sover i tält. Vi ordnar spårningar och vandringar och mycket tid ägnar vi till lek och bad.
När vi planerar vår verksamhet siktar vi på att få ett varierat program även om vi har en del programpunkter som återkommer regelbundet. Vi försöker till exempel få till ett besök hos brandkåren med jämna mellanrum för att lära oss om deras arbete. Vi besöker gärna en bondgård för att på så sätt få lära oss om matens ursprung. Vi har ofta någon eller några kvällar där vi lagar mat på ett eller annat vis. För att få ett varierat program har vi även spel- och lekkvällar.
Som en del av att lära sig att klara sig i naturen lär vi oss också att orientera med karta och kompass och kunna ta ut väderstreck med hjälp av till exempel en myrstack.
Minst en gång om året arrangerar vi en hajk. Då kan det hända att vi åker till en plats, där det inte finns något hus att sova i. Vi bygger oss istället ett vindskydd.
Vi vill ha en bra relation med scouternas familjer, därför bjuder vi in familjerna att vara med på UV-scout någon gång varje termin.
Vi är som sagt ute i naturen en hel del och försöker på det viset vara en motpol till det liv som många lever med att vara ständigt uppkopplade och tillbringa sina liv framför en skärm. Det innebär inte att vi är teknikfientliga utan använder även modern teknik när vi tycker att det kan vara befogat, ibland för att göra något som kan vara oväntat.
Vår ambition är ju att alla ska känna sig välkomna och hitta något som man vill göra på sin fritid tillsammans med andra i verkliga livet och det oavsett om man är 6 år eller 15 år.
För att det inte ska bli alltför stora åldersskillnader har vi delat upp oss i tre grupper: Mini-uv, UV-scout och Ledarscout som motsvarar låg-, mellanstadie- och högstadieåldrarna.

UV-scout i framtiden?

UV-scout – visioner och framtid
Ibland får jag höra människor säga att vi borde avveckla UV-scout och satsa på något annat i framtiden. Det finns ju nya material och mer moderna metoder för att sprida evangeliet och forma barn och ungdomar till efterföljare i Kristus. Är det verkligen rätt att satsa så mycket tid, ledare och resurser på scouting? Är inte det lite gammaldags och bakåtsträvande att springa runt i skogen med yxa och kniv? Varför ska vi dra ut barn och ungdomar i skogen när det finns fina kyrkor och parker att vara i?
Jag håller förstås inte med. Jag tror tvärtom att scouting kommer att bli ännu viktigare och mer relevant i framtiden. Låt mig förklara varför:

Scoutingens styrka är dess enkelhet.
I dagens teknologiska och stressade samhälle behöver vi pauser och tillfällen att varva ner. Bilar, mobiler, Ipads och plasma-skärmar kan vara bra till mycket. Men de kan också få oss att bli stressade och distraherade så att vi missar det de viktigaste och bästa i livet – relationerna med Gud och människor. Trots alla möjligheter som teknisk och ekonomisk utveckling kan erbjuda är det få saker som påverkar dagens människor så mycket som att sitta med några vänner kring en lägereld under stjärnhimlen. När dagens viktigaste prioritet är att alla ska få mat, värme och skydd från regnet upptäcker att allt annat egentligen inte betyder så mycket. Och det är en stor och viktig erfarenhet för oss människor att göra för att vi ska hitta rätt prioriteringar i livet.

Scoutingens likheter med Jesus arbetssätt
Jesus var ledare för en patrull med 12 lärjungar. Om man tänker efter så kan man se att scouting är ganska likt livet som Jesus och lärjungarna levde. De vandrade mycket och vistades utomhus. De fiskade och lagade mat över öppen eld. Lärjungarna fick lära sig samarbeta, lösa uppgifter och försökte leva som Jesus lärde dem. Naturen är en fantastisk plats att lära sig tjänande, ödmjukhet och uppleva Guds kärlek. Ta till exempel gången då Jesus tog med lärjungarna ut på Galileiska sjön och stillade stormen. Hade lärjungarna gjort samma erfarenheter om de hade varit inomhus? Förmodligen inte. Det är bra att läsa om allt lärjungarna fick vara med om. Precis som de fick göra behöver vi också få uppleva att Jesus är med och att det fungerar att lita på honom, på riktigt i verkliga livet.

I framtiden kommer förmodligen urbaniseringen och den tekniska utvecklingen att fortsätta.
Tyvärr kommer också vår stillasittande livsstil att fortsätta. Det finns de som förutspår att vi kan leva hela våra liv framför datorn i en virtuell verklighet. Det låter kanske spännande att prova på men inget drömscenario om du frågar mig.
Vi människor behöver röra på oss! Vi behöver utmanas och lära känna andra människor och Gud! Det kommer bli det viktigaste budskapet till den unga generationen i framtiden. Naturen är en utmärkt plats att göra detta. Vi borde ta varje chans att ta en skogspromenad, tända en eld eller vistas en natt i Guds natur.

UV-scout har en lång historia och är en bra plattform att bygga vidare på. I framtiden kommer behovet bli allt större för barn och ungdomar att upptäcka Guds fantastiska natur, lära sig samarbeta och läsa bibeln (gärna utomhus).
Frisk luft, äventyr och framtidstro är något alla barn och ungdomar borde få uppleva. UV-scout är ett viktigt redskap till att förmedla detta. I framtiden hoppas jag få se ännu fler gröna skjortor ute i skogarna, på sjöarna, på landsbygden och i städerna. Tänk om intresset och behovet av friluftsliv, scouting och kristen livsstil bara kommer att öka. Det är vad jag tror och hoppas. Jag ser mig inte som någon bakåtsträvare, den tekniska utvecklingen har mycket positiva effekter också. Men jag tror att ju mer sofistikerade och avancerade våra livsmönster blir, desto mer enkelhet, naturupplevelser och andlig vägledning kommer vi att längta efter. I Guds natur och i Guds rike finns vägen framåt. Där hittar vi kraften, inspirationen och glädjen att leva som efterföljare i vardagen och förverkliga uppdraget Gud gett oss. Att göra alla människor till lärjungar (och gärna till scouter också).
Kristus har segrat – Vi kan segra!
/ Jonas Abrahamsson