Gnosjö Missionskyrka | TEMA Kroppen nr 1/2017
16041
post-template-default,single,single-post,postid-16041,single-format-standard,ajax_fade,page_not_loaded,,overlapping_content,qode-theme-ver-10.1.1,wpb-js-composer js-comp-ver-5.0.1,vc_responsive

TEMA Kroppen nr 1/2017

Kroppen  – en Guds gåva

I vår tid står kroppen i fokus som aldrig tidigare. Det du gör med din kropp är den du är. Kroppen blir ett skal, utan djup och relationer. Budskapet till oss idag är att göra vad vi vill med våra kroppar och att göra om det som inte duger. Det blir en fixering vid ytan och med ett bästa före datum i en rädsla att inte bli sedd. Det kan gå så långt att man kan börja hata sin egen kropp.
Men kroppen är något så mycket större och finare, en Guds gåva..

Kyrkans tro är
– ”Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne.”
Kroppen är en gåva av Gud, något som är heligt, sant, äkta, älskat och värdefullt. Inte det du gör med din kropp, utan det du är gör dig till en hel människa. Där livet, relationer, naturen, musiken, konsten, kärleken, våra olika gåvor och möjligheter osv. är Guds givna gåvor till oss.
Det sammanhållande kittet för livet är relationen mellan Gud och människan, det gudomliga och det mänskliga. Ingen av oss behöver stå inför ett val att välja mellan att vara kristen eller att vara människa. Många har försökt spela ut det andliga mot det mänskliga, men då har det blivit förödande i detta att vara människa. Gud utmanar oss att vi aldrig behöver reducera det mänskliga eller det andliga och där välja bort det ena eller det andra. Guds gåva, kroppen/livet är en helhet.

Kyrkans tro är
– ”Ordet/Jesus blev människa och bodde bland oss.”
I Jesus möter vi detta, där får vi ett ansikte av detta, det sanna gudomliga och det sanna mänskliga. Synden handlar om att vilja söndra och splittra detta, att spela ut det mot varandra. Vilket leder till tomhet och främlingskap i alla våra relationer. En kropp med bara ett sprucket skal, men fortfarande spår av vårt ursprung i det vi är. Denna söndring leder till ett sökande efter helhet i livet, som tar sig olika uttryck för människan. Gud är intresserad av våra liv och vår vardag och vill vara en del av detta som är våra liv.

Kyrkans tro är
– ”Våra synder bar han i sin kropp upp på korsets trä”.
Det är detta som påsken handlar om, för där på korset möts detta på nytt, det gudomliga och det mänskliga. Från Jesus utgår all den kärlek, upprättelse och helande för vår kropp, till den unika gåva den är. Denna verklighet och detta stora sätter Jesus ord på i nattvarden och som vi får bli en del av:
”Jesu kropp för dig utgiven…Jesu blod för dig utgjutet”. För dig, Gud bryr sig om ditt liv och din vardag och i honom finns kraft till verklig förändring av det som är vårt liv.

Kyrkans tro är
– ”men nu har Kristus uppstått från de döda, som den förste”.
Kroppens uppståndelse har kyrkan proklamerat sedan den första påskdagen och vittnat om att döden är besegrad och att vi kan möta döden med tillförsikt. Jesus uppstod kroppsligt därför ska vi också uppstå med honom.

/ text: Bo Zandén

 

Cajsa Tengblad     
Cajsa Tengblad föreläser och arbetar med självbild i olika sammanhang och har gjort så sedan 2005. Hennes föreläsningar och boken Självbild, som hon gett ut på eget förlag, är fyllda av insiktsfulla och vettiga strategier för att uppnå en bättre självkänsla och med sig själv.

Kära kropp, du som har fått ta så mycket stryk
Att du orkar, att du fortfarande lever
Vad har jag gjort mot dig?
Varför har jag inte behandlat dig bättre?
Hur kunde det bli så tokigt?
Jag vet att jag skulle ha älskat dig
Jag vet att jag skulle ha gett dig det du behöver
Men den ilska jag kände, vände jag mot dig
Du blev oskyldigt dömd
Du fick ta de slag
som egentligen skulle ha riktats åt annat håll
Du blev det slagfält
där känslorna utkämpade sin strid

Förlåt, jag visste inte bättre
Jag gjorde det för att överleva
och jag är tacksam över
att jag fortfarande lever
Hör du mig? Kan du förlåta mig?
Jag vill att vi är varandras vänner
och inte varandras fiender
Jag vill att vi sluter fred
och att du får lugn och ro
Jag vill att jag förstår
att jag är du
och att du är jag
och att det är vi nu.

/Dikt: Cajsa Tengblad

 

Linus Hultegård – elitlöpare

Du gjorde maratondebut i Frankfurt i höstas med en av de bästa svenska debutanttiderna genom tiderna. Grattis! Har du alltid varit idrottsinriktad?
Det stämmer bra, det känns lite overkligt, när du säger det men väldigt kul! Det var absolut inte något jag räknade med skulle ske för några år sedan. Mitt idrottsintresse har alltid varit starkt och redan som liten hade jag mycket spring i benen. När jag bodde i Gnosjö utövade jag mestadels bollsporter men i och med flytten till Göteborg tog löpningen successivt över och nu på senare tid har den eskalerat rejält.

När föddes tanken på att springa maraton?
Tanken på att springa ett maraton har egentligen funnits under en lång tid. Känslan av att springa långt och anta nya utmaningar har alltid triggat mig. Det har varit ett taktiskt val att vänta med min debutmara och istället träna upp en snabbhet vilket är viktigt även i maratonsammanhang.

Du har en vältränad kropp. Hur mycket tid lägger du på träning?
Ja, den börjar mer och mer likna en ”elitidrottares” kropp, både med dess för- och nackdelar då långdistanslöparens kropp kanske inte alltid är skönhetsidealet i samhället. Just nu är jag inne i en hård träningsperiod, vilket innebär att jag springer ca 10 pass i veckan, motsvarande 13-14 mil i veckan. Det tar naturligtvis mycket tid samtidigt som löpning förmodligen är en av den mest tidseffektiva träningsformen man kan tänka sig.

Vad driver dig att hålla på?
Ja, vad är det egentligen som får mig att ställa klockan tidigt på morgonen och träna innan jag går till jobbet? Jag måste säga att löpningen är något av det bästa jag vet. Jag kan inte komma på någon annan aktivitet som ger en sådan tillfredställelse både fysiskt och psykiskt. Som läkarstudent och i viss mån även nu i arbetslivet blir det mycket stillasittande arbete. Då har det varit extra viktigt för mig att få komma ut i naturen och göra det som kroppen är skapt för, nämligen att vara i rörelse.

Det finns mycket kroppsfixering idag. Hur bör man se på sin kropp?
Jag tror att kroppsfixering alltid har varit en del av samhället i alla tider, men visst är det om möjligt ännu mer påtagligt nu i och med sociala medier och all bildexponering som finns på nätet. Först och främst tror jag att det handlar om att acceptera och vara stolt över den kropp man har. Personligen var det längesedan jag speglade mig och tänkte att jag skulle vilja se annorlunda ut. Jag försöker behandla min kropp väl genom att träna smart, äta rätt och prioritera sömnen. Ger man sin kropp det den behöver, tror jag, att man får ett väldigt sunt förhållande till kroppen. Det är heller ingen nyhet att idrott har en väldigt positiv effekt på psykisk ohälsa, vilket kan vara nära sammankopplat med en allt för stor kroppsfixering, eller känsla av att inte duga.

Du jobbar på Kärlkirurgen på Sahlgrenska universitets-sjukhuset som läkare. Har ditt idrottsintresse något med valet av yrke att göra?
Jag kan absolut härleda mitt idrottsintresse till mitt yrke som läkare. Jag har alltid tyckt att det är spännande och fascinerande med människokroppen. När man läser om molekylär cellbiologi blir man gång på gång överrumplad över det otroligt komplexa system som per automatik bara fungerar varje dag, exempelvis alla de miljontals reparationer som sker på vårt DNA varje dag. Är inte det fantastiskt samtidigt som det är en svindlande tanke?

Hur tänker du kring kristen tro och idrott?
Personligen tror jag att kristen tro och idrott går väldigt fint ihop. Idrott i alla dess former är en jätteviktig plattform att bygga relationer kring precis som musik. Personligen har jag haft många givande samtal om Gud och kristen tro ute i löparspåren med olika vänner, både kristna och icke kristna. Löpningen är även en plats där jag kommer riktigt nära Gud. Alla kanske inte känner igen sig i detta men att följa en liten skogsstig kan verkligen vara en plats för andakt och bön. När jag tänker efter är det inte alls ovanligt att jag stäcker mina händer mot Gud mitt under en löptur. Som idrottare har man även en möjlighet att påverka många personer i sin omgivning genom att vara en ambassadör för de åsikter och värdegrunder som jag bygger mitt liv på. Bara i Göteborg omger jag mig med hundratals löpare till vilka jag förhoppningsvis smittar av mig med glädje och energi, hämtad ifrån den Gud jag bygger mitt liv kring. En otroligt viktig sak som jag är mycket vaksam över är dock att löpningen inte skall ta över mitt liv. Kyrkan och gudstjänsten är därför en högprioriterad plats där jag hämtar inspiration och ser till att kompassen i mitt liv är riktad åt rätt håll.

Vad har du för ambitioner framöver?
Ambitionen är att fortsätta att leva ett sunt och hälsosamt liv. I februari börjar jag arbeta som AT-läkare i Borås. Det ger mig nya utmaningar i livet vilket jag ser fram emot. Idrottsmässigt är siktet nu inställt på Haag Halvmaraton i mars samt Stockholm Maraton i juni.

/ intervju: Arne Henrysson