Gnosjö Missionskyrka | TEMA Relationer nr 1/2016
16146
post-template-default,single,single-post,postid-16146,single-format-standard,ajax_fade,page_not_loaded,,overlapping_content,qode-theme-ver-10.1.1,wpb-js-composer js-comp-ver-5.6,vc_responsive

TEMA Relationer nr 1/2016

Relationer  – det bästa och värsta

Alla vill vi ha goda relationer till vår omgivning. Det gör livet meningsfullt och rikt. Jag lyfts och bärs framåt tillsammans med andra. Men destruktiva relationer förpestar tillvaron och kan göra livet till ett helvete. Media rapporterar dagligen om motsättningar, spruckna relationer och ond bråd död, när vi inte klarar av att leva tillsammans på ett värdigt sätt. Allt i livet handlar om relationer på olika plan. I det här numret av Utsikt vill vi belysa detta.

Aktuellare än på länge är frågan, hur vi möter de som flytt till vårt land undan krig och svåra om-ständigheter. Varför ökar hatbrotten i vårt samhälle? Varför tycks motsättningarna religioner emellan tillta? Hatbrott mot judar och kristna ökar enligt färska rapporter runt om i vår värld, också i vårt land. När skall vi inse att vi är ”barn under samma himmel”? Bönen ”lär oss ta hand om varandra och leva tillsammans i fred” (Margareta Melin) känns ange-lägnare än någonsin.
Den grundläggande frågan är, hur jag ser på mig själv. Älskar jag mig själv eller ser jag ner på mig själv? Ser jag mig som värdefull och viktig eller är jag en stor nolla? Hur jag ser på mig själv är avgörande för hur min relation till andra blir. Kan jag inte se mig själv som viktig och värdefull, kan jag inte se det fina hos andra. Jesus sa: ”Du skall älska din nästa som dig själv”. Alla behöver vi jobba med vår självbild för att relationen till andra också skall bli hel.
Över 1,5 miljoner hushåll består av en person i Sverige. Det är nästan 38 procent av alla hushåll enligt SCB. Ibland har jag funderat över om det bara handlar om självständighetslängtan, frihetsbehov och eko-nomiskt oberoende. Har vi svårt att leva tillsammans med andra?
Enligt bibeln är människan skapad till relationer.
I berättelsen om Adam och Eva beskrivs tydligt hur fin en relation kan vara men också hur destruktiv en gemenskap kan bli. Vi får följa utvecklingen från paradisets harmoni och helhet till det första brodermordet och att ”marken bar törne och tistel”. Där beskrivs de fyra relationer som varje människa också idag kämpar med: relationen till sig själv, med-människan, naturen och Gud.
Forskning och vetenskap talar mer och mer om, hur viktigt helhetsperspektivet i tillvaron är. Så beskriver bibeln det också.
Om jag inte kan älska mig själv, kan jag inte heller älska min nästa har vi redan konstaterat. Den judiske religionsfilosofen Buber uttryckte det så här: ”att människan blir till genom ett du”. Den tredje dimensionen vi är insatta i, är vårt ansvar för jorden och dess framtid. Ödesfrågorna hänger över mänsklig-heten: befolkningsökning/svält, krig och klimat-förändringar.
Vad vore människan om hon bara vore hänvisad till det inomvärldsliga? Bibeln poängterar vår gemenskap med Gud. Vi behöver en Gud att tro på, kunna be till och ha en relation till. Jesus kom för att hjälpa oss att upprätta vår gudsrelation – livets fjärde relation.
Text: Arne Henrysson

 

Hur kan relationer bli starka och varaktiga?

Finns det nycklar eller verktyg att använda för att få en relation eller gemenskap att bli hållbar och varaktig? Var och en odlar vi olika former av relationer allt från parrelation, vänskap, församlingsgemenskap till företag eller föreningar.  Utsikt har frågat några personer om vad de tycker är viktigt eller vad man upptäckt för gemensamma nycklar som kan vara av värde att tänka på och använda sig av.

* Vara ärlig
Det första många nämner är ärlighet, att vara sann i det man säger, att varken försköna eller förvanska. Man ska dock komma ihåg att ärlighet utan omtanke kan lätt bli grymhet. Att ”säga dig ett sanningens ord” i upphetsning kan bli förödande. Många menar också att vi bör tona ner fasader av präktighet och framgång. Alla har vi misslyckanden och bär på bördor och svårigheter. Äkthet är ett nyckelord att bära med sig.

* Tala väl om relationen
Att tala väl om en relation eller en gemenskap som exempelvis en församling, skapar goda förväntningar och blir ofta en självuppfyllande profetia. Omvänt blir kritik och gnäll en nedåtgående spiral som sprider missnöje, osämja och splittring.
Förväntan utan krav har stor kraft. Att få känna goda och höga förväntningar från vår omgivning gör att vi växer. Uppmuntran och förväntan går hand i hand.

* Fokusera på det som är bra
Det finns ingen allt igenom perfekt relation eller gemenskap. En talare höll upp ett stort vitt papper med en liten svart prick på och frågade lyssnarna vad de såg. Alla svarade att de såg en svart punkt utom en liten grabb som sa att det var ett stort vitt papper.
I våra relationer finns mycket bra, men vi har lätt att fokusera på det vi är missnöjda med. Ofta upptar detta vår bild. Att bygga vidare på det som är bra gör nästan alltid att de svåra delarna blir bättre.

* Hjälpa varandra
”No man is an island” har citerats på sidan 3 i Utsikt. Vi behöver varandra. Ensam är sällan stark. Vi behöver varandras hjälp speciellt när livet är tungt. Att ge till någon annan, oavsett om det är hjälp eller något annat någon behöver, gör våra liv mer meningsfulla.

* Vårda gemensamma mål
Både att ha och vårda gemensamma mål och värde-grunder är positivt för en relation. Att i en förening, ett företag eller församling tillsammans sträva mot ett gemensamt mål skapar samhörighet och ger en kraft i gruppdymaniken. Det är viktigt att hålla målen levande, därför är det bra att kontinuerligt påminna om dem

* Prata med varandra istället för om varandra
Kanske hör denna punkten samman med att vara ärlig. Den som är ärlig går först och pratar med den det berör innan man pratar med andra.
Här finns också vikten av att vara ödmjuk inför vad det jag säger leder till. Att vara inriktad på att göra det som är bäst för min medmänniska är A & O.
Vad betyder det jag säger för andra? Gör jag det i omtanke att bygga upp och utveckla mina medmänni-skor. Att skapa tillit är grunden för en god relation.

* Använda bönen
Tack Gud, för en ny dag! Håll mig denna dag i dina händer. Hjälp mig ta vara på mina möjligheter, för-hoppningar och glädjeämnen. Välsigna mina möten med människor.

Har Du fler tankar kring bra verktyg för en gemenskap eller relation? Dela dem i så fall med någon annan i syfte att göra våra relationer och världen lite bättre.
Kom ihåg att en förändring börjar nästan alltid inifrån mig själv.

 

Kärlekens fem språk:
* Komplimanger. Det är viktigt att ge ärliga komplimanger som förstärker goda sidor hos varandra
* Gåvor. Att ge gåvor för att visa sin kärlek är ett gam-malt beprövat sätt att vårda sin relation
* Fysisk beröring. Beröring är en av våra grund-läggande behov som människor. Föräldrar som rör vid varandra överför ofta beteendet till sina barn.
* Tid. I den jäktade tid vi lever är det viktigt att ta sig tid för varandra för att inte ”växa” ifrån varandra.
* Göra varandra tjänster. Att vara två och kunna dela även små praktiska göromål skapar harmoni i relationen.
Kommunikation
Att prata med varandra om känslor och tankar är viktigt liksom att försöka förstå varandra och våga säga förlåt. En fråga man kan
ställa till sin partner är   ”Vad önskar du av mig, hur vill du jag ska vara?”

 

När nära relationer förändras.

Den 28 okt 2012 avled Christina Johansson efter drygt ett års sjukdom. För hennes make Inge blev det en stor förlust att mista sin maka och livskamrat efter 45 års äktenskap. Utsikt har träffat Inge och samtalat om hur livet har påverkats och hans upplevelser av de relationer till familj, släkt och vänkrets han hade före och efter Christinas bortgång.

Pingstafton 1967 gifte sig Inge och Christina Johan-sson. Under sina år tillsammans fick de tre barn, Henrik, Cecilia och David.
– Vår familj har alltid haft en stark gemenskap, berättar Inge. Vi har rest mycket tillsammans, gjort många härliga upplevelser och delat både glädje och sorg. Christina tog ett stort ansvar för att vi alla i familjen skulle ha det bra och må väl.
När barnen flyttat hemifrån delade Christina och Inge även arbetet i familjeföretaget.
– Vi har under många år umgåtts med flera familjer i vänkretsen, både innan vi hade barn, när alla hade barn och när barnen hade flyttat ut. Denna gemenskap har betytt mycket för oss och gav ett starkt stöd när Christina 2011 fick besked om att hon hade cancer.
– Från början trodde vi alla att Christina skulle bli frisk men allt eftersom tiden gick blev situationen svårare. Vi försökte hela tiden leva som vanligt och vara öppna med våra svårigheter men också glädjeämnen.
Vi hade förtroende för läkarnas behandling och kände att vi kunde vila i Guds hand.

I juli 2012 fick familjen möjlighet att tillsammans resa till London och Olympiaden. Christina hade fått behandlingar och var efter omständigheterna stark. Allt såg då positivt ut men efter sommaren stod det klart att läget var så allvarligt att det mänskligt sett inte fanns något hopp.
– Den 28 okt somnade Christina in. Tiden därefter blev familjen och vännerna oerhört viktiga. Vi har hela tiden försökt att leva öppet och på samma sätt som tidigare. För mig blev omställningen stor inte bara känslomässigt. Jag fick även ta hand om många av de praktiska saker som Christina skött. Samtidigt var det viktigt för mig att försöka leva så lika som tidigare. Jag har därför fortsatt arbeta och behålla mina uppdrag, umgås som tidigare med släkt och vänner. Jag har aldrig känt mig utanför den gemenskapen någon gång trots att jag nu är ensam.
Inge berättar att han tycker omgivningen har låtit honom vara som han vill och har behandlat honom som han är. Han lägger stor vikt vid sina goda rela-tioner och uppskattar det stöd han fått, inte bara precis under den första tiden efter sorgen utan även åren efter. Han betonar också att stunder av ensamhet är viktiga i sorgearbetet.
– Jag besöker Christinas grav varje vecka. Om hon hör det jag berättar eller säger vet jag inte, men det känns som hon gör det. Tack vare de relationer till familjen, släkten och vänkretsen jag haft tidigare, kan jag idag känna stöd och fortsätta att leva rikt trots den stora förlust det innebär att förlora en älskad maka.