Gnosjö Missionskyrka | Min Berättelse / Emma Jonsson
15963
post-template-default,single,single-post,postid-15963,single-format-standard,ajax_fade,page_not_loaded,,overlapping_content,qode-theme-ver-10.1.1,wpb-js-composer js-comp-ver-5.0.1,vc_responsive

Min Berättelse / Emma Jonsson

Min kristna historia börjar nånstans på övervåningen i församlingshemmet, på Svenska kyrkans Miniorer (Inte UV-scout!). Jag minns tillbaka på spring mellan våningarna, massor av bus och en känsla av tillhörighet. Mest av allt minns jag samlingarna, där jag lärde mig ”Gud som haver”. Om jag trodde på det då eller inte spelar inte så stor roll, för jag vet att jag lydigt bad tillsammans med gruppen – och även hemma sneglandes ut genom fönstret upp på en stjärnklädd himmel. Kanske tänkte jag att den där jultomte-guden skulle visa sig.
Jag minns också att jag låg i min säng och bad samma gamla bön några år senare, när min mamma satt och vakade bredvid min mormor på ett äldreboende. Förhoppningen om att nån faktiskt såg till mig (”se till mig som liten är”), där jag kände mig liten och maktlös. Att ha Någon, som förblev – stannade – och var större än allt läskigt i universum. Universum med sin meningslöshet som gav mig både svindel och klaustrofobi på samma gång.
Det kändes som att om Gud var så stor, större, då kvittade det om Han faktiskt fanns. Jag ville ändå ha Honom på min sida.
Tonår blev kroken som verkligen drog in mig i kyrkan och presenterade Jesus för mig Barnverksamheten från tidigare hade definitivt planterat frön hos mig (så fortsätt med sånt! Det lönar sig!). Till en början var det mest vänner som drog mig till Tonårsgruppen som innebar gemenskap och någonstans att ta vägen på fredagskvällarna.
Någonstans och någon gång kom ett skifte. Det borde ha varit nån gång efter alla tjugotretton gånger jag ställt mig upp i slutet av något ungdomsmöte som svar på frågan ”Vill du ta emot Jesus i ditt liv?”.
Jag har inget datum för när jag blev kristen, men jag har friden i hjärtat och ljuset i mitt liv som bevis. Gud har verkligen välsignat mig på resan, och väglett mig till människor som fört mig vidare och närmare Honom. Han har bevisat sin godhet, överlägsenhet och trofasthet genom livets olika årstider av både smärta och glädje.
Och Han håller, så jag antar att Han vill vara på min sida också